mittlivjustharochnu

Idag är det tre år sedan du lämnade oss och det gör fortfarande lika ont när jag tänker på det.

Det finns många dagar som jag vill minnas och då minnas det bra, i minsta detalj om det går. Men det finns även dagar som jag inte vill minnas, men jag gör det ändå. Samtalet kom som en chock då jag bara kvällen hade pratat med dig och allt var bra då. Då mamma sa att polisen hade varit hemma hos oss sagt att du hade gått bort så var det så mycket som vandrade i skallen på mig. Hur kunde det vara möjligt? Varför? Det var inte sant. Det är ett skämt var en sak som jag tänkte på efter några minuter men så var det inte. Det kom som en chock, hur kunde det bli så. Min egen pappa inte i livet med oss längre han har lämnat oss på denna planet för gott. Tankarna bara for igenom skallen. Varför, hur? Inte förrän det hade gått några minuter kunde jag börja tänka på vad gör jag nu? Och att ha folk som försökte trösta mig gick inte. Det enda jag ville var att vara själv för ett tag, för att kunna smälta det för att kunna åka hem till mamma utan att bryta ihop totalt. Men ingen hade förväntat sig detta alls. Trodde du skulle leva länge till men tydligen så hade du ett annat öde, ett öde som inte gick att styra. Jag hade pratat med dig bara dagen/kvällen innan och du var hur pigg som helst.

Saknar dig så mycket pappa

Nu är jag tillbaka igen här. Den jobbigaste tiden är borta och jag är på alerten igen. Inte mycket som har hänt sedan sist. Massor att göra i skolan och inte nog med konfirmationen men det är bara att bita ihop. Träningen rullar på sådär, vissa dagar känner jag mig jätte peppad och tränar massor sen finns det dagar då jag inte har någon motivation alls och struntar i det. Och det måste bli ändring på det men frågan är bara när.

Just nu kämpar jag på med den jäkla B-uppsatsen som ska vara klar imorgon. Har kämpat med den typ i fem veckor nu så hoppas den blir bra och godkänd. Vi har en liten konstig lärare så man vet aldrig men man får väl hoppas att den duger. Ämnet har ju dugt när vi har haft handledning så det borde duga men men…..Kämpade på hela dagen idag för att bli klara med uppsatsenså nu får den duga. Orkar inte mera på den.Bara att argumentera om det är något som grupen som ska opponera på oss säger något även om läraren har något att tillägga.

Tentan som man gjorde för några veckor sedan klarade man inte. Satte ändå nästan godkänt utan att klara den viktigaste delen på tentan så det känns ändå bra. Men sedan har ja ju en sen tidigare tenta som jag måste göra så jag gick upp för att anmäla mig för den då det inte gick att anmäla mig för den på forumet. Men hon som satt där såg bara ut som ett frågetecken. Tydligen var det inte något som jag kunde anmäla mig till som läraren hade sagt tidigare då jag går en inriktning och det var den generellas tenta som låg ute som läraren hade något sätt sagt att jag skulle göra. Men de går ju inte är ju två olika tentor enligt den där uppe. Så nu får man gå och vänta på tills man kan få göra den. Vilket kan ta tid för det kan ta upp till fem veckor tills det ligger ett datum ute för den och sedan ska man anmäla sig och sedan göra den. Så typ till påsk ska ja nog få göra den men då har jag en massa andra tentor att göra enligt schema så man kommer ju få massor i skolan att göra bara för att man inte klarar av en ynka tenta….

Mycket text idag men det får vara så idag...

Anledningen att jag inte har uppdaterat på sistone är för att det har hänt lite saker i familjen både positiva och negativa händelser. Men det blir bättre med tiden det känner jag på mig. Går bara i genom en liten tuff period, men arbetar bäst genom det med massor av musik och att ha saker att göra. Så nu fokuserar jag ganska mycket på skolan och konfirmationen och inte minst träningen. Så om det inte blir så mycket skrivande här så kommer det att komma bara ja känner att jag klarar av det.

Julen tillbringades med släkt och bekanta. Riktigt skönt att få samlas och bara ha trevligt. Tyvärr kom det ingen tomte men det kom i alla fall massa tomtenissar som kunde hjälpas åt att dela ut klapparna. J fick nog de flesta tror ja, inte konstigt då han är minst :P

Sen var det dags för att skriva hemtentan som lades ut i mellandagarna, så någon shopping har jag inte hunnit med som jag hade velat. Var ju några frågor att besvara men det skulle ju vara ett antal sidor så tyckte det var bättre att klara av det och sedan om ja kan gå ner på stan.

Sen rätt som det var det nyår och den spenderades på Bjurhovda hemma hos mammas kille.  Fast först var det iväg till moster som fyllde år. Men på kvällen sen åt vi och sen kom det massa folk så vi satt bara och pratade och hade det trevligt. Sen vid tolvslaget var det dags för att gå ut och skjuta lite raketter och skåla in det nya året. Var många som sköt iväg fyrverkerier var så fint så att titta på massa färger som var där för en sekund för att sedan försvinna, typiskt mig att inte ha med min kamera ut så man kunde fotografera det.

Så nu när tentan är inlämnad är det äntligen tid för lite ledighet innan skolan börjar nästa vecka med en redovisning som vi har kvar på denna termin sen ännu en veckas ledighet innan den tredje terminen börjar. Fast jag förstår inte varför de inte bara kan sätta igång direkt nästa vecka. Måste det verkligen gå en vecka mellan starterna av terminerna??

Aja jag klagar inte. Mer tid för mig att bli av med den j*vla förkylningen som jag har åkt på. Plus så kan jag fixa och dona lite hemma och sedan kommer ju Malin på fredag så det ska bli roligt!!!

Kram

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himmelen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period  i livets fanns spår av två par fötter, den ena var hans och de andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han många gånger under sin levnads vandring att det bara fanns ett par fotspår i sanden. Han märkte också att detta inträffade under hans svåra perioder i sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. ” Herre, du sa den gången jag bestämde mig att följa dig att du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det bara funnits ett par fotspår. Jag kan inte förstå att du lämnade mig när jag behövde dig som mest.”

Herren svarade då att” mitt barn, jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du bara såg ett par fotspår i sanden - det var då jag bar dig.

Tentan gick bra vad jag vet. Var enklare än den förra som jag inte klarade om man inte ska räkna med den vetenskapliga delen. Men de får gå som det går, man kan alltid göra om den….  Satte mig sen på tåget för att ta mig ett antal mil upp till Gävle till syster och systerson. Så det är där jag är nu. Är väl blå runt näsan imorgon och vid ögat. Vart nockad av lillen och det var inte en liten smäll. Verkar inte vara bruten vad jag kan avgöra men det är väl en liten stukning om man kan säga så. Men det är ju sådant som händer man kan ju inte hindra allt som händer. Får se vad som händer mer ikväll! Syrran kommer snart hem från jobbet så då ska vi väl gå och handla men sen vet ja inte...

Och nu är det inte långt kvar till julafton heller. Bara ca en vecka kvar. Sen gäller det bara att bestämma vad man ska göra på nyårsafton. Måste bli något roligt detta år har jag bestämt.

uppdaterar senare om ja orkar!!

Kram